Känslor känslor

Varit en rätt djup kärleksfull dag som spenderats med Mirran min.Träffat en vän på kvällen för att sen av en slump få veta att min pappa är i landet. Min pappa som jag inte träffat på 7 år. 

Hur var och när är en annan story jag inte drar här. Men träffade han i ca 10min. Min älskade pappa. Alltid älskat han. 

Vet att han älskar mig också. Vi har telefon kontakt hyfsat ofta.

Samtidigt som jag känner mig glad och upprymd och känslan av få krama han , så kryper de i skinnet på mig för jag är så arg på vissa människor. Det brinner i skallen!! 

Tyvärr människor som jag är släkt med .. 

Min släkt alltså! Om ni bara visste! ;) 

Hur som så får vi se om det blir att umgås pappa nu nån kväll när han ändå är här. Om barnen kommer få träffa morfar. De e frågan de...

Noll förväntningar. 

Annars blir det nog en resa till Suomi snart.

Varför låter man tiden bara gå och gå? 

Man bara skjuter på saker för man är så upptagen med sitt egna liv. 

Mycket känslor iaf. Så laddat på nåt vis. 

I övrigt så är Nikkie som en liten klisterlapp ska va på mig och sova bredvid mig. Vaknar på natten och SKA sova med mig. Mycket känslor hos denna lilla tjej också. Separations ångest är ett milt uttal när vi pratar om henne just nu <3 

Men jag ska väl försöka sova då i allt känslo kaos(?)

I morgon ska jag börja klura ut hur vi ska få ordning på torpet.. 

Saker behöver göras.