Jag om någon är ytterst känslig med för lite sömn. Blir ett vrak direkt. Är 3de natten i rad jag lyckas sova ca 2 timmar sammanhängande. Nikkie börjar med att skrika och gråta snora och vägrar att somna om i sin egen säng. Väl bredvid mig håller hon på och gnäller sparkas sätter sig upp, kramas gråter snorar lite till och hostar. Vänder och vrider på sig om vartannat.Har gett med sig vid 4-5 tiden men det är strax efter de som min klocka ringer. Så fort jag försöker gå ur sängen vaknar hon. Närhets behovet är extremt just nu från hennes sida <3
Vet inte hur dagis ska gå efter denna veva. Skolar man om igen om hon blir hemma för länge ??
Hon är självklart viktigast och det kommer ge med sig men dessa tre dygn känns som en låååång evighet. Ångest och irritation att inte få sova när man vet att klockan bara tickar till ringning ..
Typ skjut mig! Har nån gång skrivit de, hur pallar föräldrar med sömnlösa nätter?? Man bara gör de i guess.
Mirran vakna nu gråtandes med halsont.
Hej sjuka familjen säger jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar